Jag har två nära vänner som är sjuksköterskor och de målar aldrig naglarna. Både för att de inte får ha målade naglar på sina jobb och för att de helt enkelt aldrig kommit sig för. Själv målar jag allt som oftast naglarna eftersom jag tycker det är roligt med lite färg och flärd. Nu i semestertider kom min ena sjuksköterskevän på besök med målade naglar.
-Vad fint! sa jag som läst på facebook om hennes vedermödor om att få dit nagellacket utan att det skulle se ut som om en treåring målat naglarna.
-Japp! När jag gick på semester bestämde jag mig för lite flärd. Jag googlade på Hur blir man kvinnlig? och fick veta att jag måste måla naglarna, sa hon och skrattade.
Nästa sjuksköterskevän är Lotta och hon sa en kväll till mig att hon funderade på att måla naglarna nu när det var semester men att hon knappt visste hur man gjorde. Jag som vet hur det känns att vilja men känna mig lite bortkommen, kom med det eminenta förslaget att jag skulle komma förbi henne en dag som en slags manikyrjour och måla hennes naglar. När jag var i trettioårsåldern kände jag att jag var trött på min kluvna inställning till smink och nagellack och andra tjejgrejer. Jag sminkade mig ibland men oftast inte och mina kunskaper om smink var kvar på nivån från skoltoaletten i mellanstadiet. Jag hade liksom aldrig lärt mig hur jag skulle sminka mig snyggt och visste inte om jag ville eller inte. Jag tyckte mest det var fånigt. Eller jag trodde att jag tyckte det. Blev jag fin eller kände jag mig utspökad? Ville jag vara naturlig eller konstgjord? Frågorna hopade sig som moln på himlen. I perioder sminkade jag mig inte alls och undrade varför jag skulle göra det för jag tänkte att man måste få vara fin som man är utan en massa smet i ansiktet. Nästa stund ville jag ju känna mig fin och drog på mig lite mascara och kände mig genast lite gladare när jag såg mig själv i spegeln. Det är så typiskt mig att problematisera en trivial och till synes enkel sak upp till högskolenivå med problemställningar och hypoteser. Men det är också typiskt mig att ta tag i saker. Så en dag bestämde jag mig för att lära mig hur man sminkar sig snyggt och sluta skämmas för det ena eller det andra. Jag vill känna mig fin och bli glad när jag ser mig i spegeln och tycka att jag är bra och fin både med och utan smink och att alla andra får göra precis som de vill också. Jag vill kunna välja hur jag vill göra utan en massa patriarkala förväntningar eller feministiska skuldkänslor. Jag vill bara vara jag. Så jag gick in på Body Shop och bad om hjälp.
-Lär mig hur jag ska sminka mig snyggt! Jag vill ju vara chocksnygg! sa jag helt utan att skämmas och fick en fin stund och en massa bra kunskap om hur jag kan göra med pennor och borstar och penslar när jag vill. Eller inte göra när jag inte vill. Det är ju så det ska vara! Vill man sminka sig ska det få kännas roligt och lekfullt och vill man inte ska man låta bli. Men hur man än gör ska det inte ha att göra med vad andra tycker utan vad man själv tycker.
-Det är så typiskt dig, säger Dennis. Du vill alltid göra allt ordentligt. Ska du sminka dig så går du en kurs. Det är underbart!
För övrigt är det underbart att ha en man som tycker jag är vacker vare sig jag sminkar mig eller inte och som talar om det varje dag. Som inte har en massa förväntningar om hur det ska vara eller som tycker att det måste vara si eller så eller som inte ens ser om jag har sminkat mig eller ej.
Idag åkte jag hem till min sjuksköterskevän Lotta med en hel balja med flärd. Jag satte på musik, gav henne ett fotbad i trädgården och sedan filade jag hennes fötter, torkade dem och masserade dem med en skön fotcreme som doftar honung medan vi pratade om livet och kärleken och sommaren och hormonerna. Och drack kaffe. Sen kom själva flärden i form av ett alldeles underbart matt puderrosa nagellack som heter Candy rose. Jag fastnar alltid för namnen på nagellacksfärger.
Aphrodites pink nightie till exempel eller Where´s my chauffeur? Det är som om de där namnen bidrar till den underbara flärdkänslan jag vill åt mitt i tvätthögarna och fönsterkuvertsfobin och brödbaket och bilen som måste lagas igen. Som en liten tripp till stranden mitt i vintern eller en sol mitt i höststormen. Happiness in a small bottle. Jag som tror att jag är immun mot reklam. Men inte mot namn på nagellackskulörer. Där åker jag dit. Hur ska man kunna motstå I love applause eller Bastille my heart. Eller Chocolate Shake-speare. Eller Your web or mine?
Annan flärd jag tycker om är armband och nu har jag ett nytt panamaarmband från Puss som är så där ljuvligt, härligt somrigt med pärlor och en snäcka och tofsar. Och så de där långa pärlarmbanden som jag kan vira flera varv runt handleden. Man vill ju liksom känna sig smashing!
Nu är det kväll och jag funderar på ett fotbad och lite Candy rose till mig själv.
.
