Jag bestämde mig redan i våras för att den här hösten skulle bli lite extra brun. Jag började sticka med tanken om brunt som bas. Tidigare har jag ofta haft grå som bas men jag tycker att både grått och svart känns så hårt. Brunt är mycket mjukare och varmare. Lite som en varm famn.
Brunt känns lite som en underskattad färg. Jag bestämde mig i alla fall för att bli lite mer brun och när hösten kom skapade jag en hashtag på Instagram som jag kallar #mybrownautumn
Jag har fått så mycket fin feedback på min bruna höst och min hashtag att jag bestämde mig för att göra ett blogginlägg om den bruna hösten.
Två par bruna vantar har jag hunnit sticka. Båda är mitt eget mönster. Ett par Wisbyvantar i varm rostbrun och ljust beige.
Och ett par Lysavantar i Jamieson & Smiths garn med fårens egna färger.
I början av hösten stickade jag en Afmaeli med brun grundfärg. Och massor av regnbågsfärger för man kan visst älska både brunt och färger.
Jag stickade en tunn spetssjal i brunt och gammelrosa som passar så fint till min gamla manchesterkavaj.
Jag har också stickat en del bruna sockor.
Det finns så många olika sorters brun.
Mitt eget mönster Längtan till Gotland visade sig passa alldeles utmärkt att sticka med brun bas.
Och den tunna spetskoftan Juni som jag stickade i Gotlandsull har jag använt mycket i höst.
De sockor jag använt mest den här bruna hösten har förutom Längtan till Gotland-sockorna varit de här bruna Lucky me, som också är mitt mönster.
Jag tycker det är så roligt att kunna klä mig i kläder jag både designat och stickat själv och jag är väldigt sugen på att börja sy mer. I somras sydde jag en brun klänning till medeltidsveckan. Nu ska jag börja sy klänningar till nutiden också. Med brunt som bas så klart.
Min bruna höst har gett mig mersmak för brunt.
Vad tycker du om för basfärger?