Jag skrev ett inlägg för två år sedan, om vägen mot långt silverhår. Om fåfänga och fånighet och hur jag gör på min väg mot det där silverhåret jag vill ha. Det finns att läsa här.
.
.
Jag får ofta frågor om det där med hår och hårfärg och åldrande och sådant. Därför tänkte jag nämna det igen. Nu har det gått två år och jag närmar mig mitt långa silverhår. Mitt egen hårfärg är ganska ojämn, men jag går ungefär två gånger om året till frisören som bleker slingor(en gång om året) och lägger en silvertoning (typ två gånger om året). Utväxten är aldrig något problem längre och det är en sådan befrielse. Istället för att ha en ljus rand uppe på huvudet den mesta tiden har jag en mer naturlig(mer eller mindre, men den ser naturlig ut) blandning av olika grå toner. Håret blir lite gulaktigt efter en tid och det är då jag inte riktigt står ut och så skramlar jag ihop lite pengar och går och fixar det med silvertoning.
Mellan frisörbesöken tvättar jag håret (ungefär en gång i veckan) med silverschampo och silverinpackning. Det gör att det dröjer längre tills det gula tar över.
.
.
Nu har jag nyligen fått en ny silvertoning och det känns så bra. Som att hösten kan börja nu.
Jag vill ju kasta med mitt silverhår och skratta så att alla rynkorna syns.
.
Jag vill kasta med mitt silverhår och skratta så alla rynkorna syns
.
Jag tycker inte alls att det är jobbigt att håret blir gråare, jag måste bara hitta rätt väg att hantera övergången. Eftersom jag får så många frågor om det här tänker jag att det är bra att jag skriver om det ibland.
.
